Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af våra landsmäns bön. Men Judith tvekar!
Hon tvekar, ty lion älskar deras bödel.
Jndith.
Det måste eke!
(Hon instörtar i tältet, hvars förhänge faller.)
Abra (ensam).
När hon var litet barn
Och såg en dufva dö för offerknifven,
Då föll hon mig om halsen, gret och sade:
Hur blef den hvita dufvan nu så röd?
Jag sade: det är blod! Då gret hon åter
Och sade: Abra, jag vill ej se blod!
Mitt barn, sad’ jag: det är till Herrans ära.
Ack, sade hon, jag är så rädd att smutsa
Min hvita klädning med det stygga blodet.
Och nu . . . hjelp, himmel! Hvad sker nu derinne?
Judith (utkommer frän tältet med det
blodiga svärdet, med half röst).
Det är förbi! Jag dödat honom!
(Sjnnker vanmäktig ned.)
Abra.
Mitt barn, mitt barn, hvad är det, som du gjort?
Judith.
Det löfte, som jag gaf åt Israels gud,
Har jag fullbordat.
(Abra närmar sig tältet* dörr, men fanar tillbaka.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
