Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fåfänga och hans inbilskhet att detta
skall vara den s. k. karaktersstyrkan.
Till slut fann jag hans töfvande för
komiskt, bytte om sätt och tog honom
på det ömma. Jag tror rakt han varit
fåfäng nog att fara hem, om jag ej gjort
det. Men fara hem, det ville jag då rakt
inte. Inte heller önskade jag lifligt
numera att Totus skulle fara ensam; jag
har vant mig vid honom, hans flegma är
borta, och det har kommit ett vackert
drag af ödmjukhet öfver honom i stället,
hvilket drag är en stor vinst för hans
karakter och för hela vår samlefnad. Får
jag ännu uppfostra honom i enrum under
ett halft år, så tror jag han kan bli en
rätt presentabel och angenäm äkta man.
Alltnog — jag tog honom på det
ömma. Det är ändå märkvärdigt att man
med fog tror sig kunna kalla kvinnorna
mera fåfänga än männen! Aldrig hade
en bildad kvinua kunnat falla i en så
ytterst genomskinlig snara, som den jag
tog Totus i. Den manliga fåfängan
behöfver bara helt litet understödjas af en
skicklig kvinna för att en s. k. stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
