Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När det första glaset toddy var drucket kommo vi
ofrivilligt igen till det ämnet. Fosterlandet var för
oss som ljusskenet för nattfjärilarna, men vi brände
icke vingarna i det, utan bara värmde upp oss.
— Ja, det välsignade hemlandet, sade kaptenen
förargad, — bara förtret har man haft av det, men
så ta mig tusan ska man inte ändå hänga i och hålla
det kärt alldeles som morsgumman sin, så länge hon
fanns i livet. Men hemlandet, det dör inte, det, utan
håller i sig och är fan så styvt.
— Nog är det ett land som går för sig, sade jag
medlande.
— På avstånd, ja! Bara på avstånd, när man får
tänka på det vackert och hålla av det i fred! Men kom
inte och tvinga mig att komma hem och hålla av det
på nära håll! Jag har, fördöme mig, fått nog av det.
Aldrig har jag sett ett sjudjävligare sällskap av
skvallerkäringar och luskuskar än mina kära landsmän. Ja,
ja, det är sant. Jag skäller på dem så länge jag lever
och de på mig, om de minnas mig numera. Det ska hin
bara ta emot, utån att ge igen. De ä’ ena svin allihop,
det ä’ de!
Kapten Tärnberg blev eldröd och slog näven i
bordet så glasen hoppade upp och klingade.
Styrmannen, som ingenting förstod, såg på honom med ett
respektfullt löje. Han kände tydligen igen den samme
kaptenen, som med revolvern i näven höll de
koleragalna malajerna i schack. Jag såg att kaptenen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
