Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till brödspaden, med vilken hon sköt små i skogen
förvillade barn in i ugnen för att få en smaklig stek till
sin aftonmåltid.
Därför lopp det en halvhög förskrämd viskning
från mun till mun:
— Käpp-Lena!
Och i de flesta fall tog man som på en tyst
överenskommelse vägen hemåt, glömmande helt att glamma
under de första tio minuterna, till dess man var
alldeles säker på att ha hunnit utom hörhåll för
Käpp-Lena. Då brast stojet löst igen, dubbelt mera högljutt,
sedan man måst behärska det så länge. Och de små
struparna, som den mystiska skräcken snört till, gåvo
ljud, som ekade glatt mot backbranten en halv värst
längre bort. Små hjärtan, som suttit långt upp i
halsgropen och knappast vågat klappa av fruktan att
förråda sig, slogo fritt och glatt igen, och fast man visst
inte ville medgiva att man varit rädd, kändes det
alldeles som om man undsluppit en livsfara, i vilken man
varit bra nära att duka under.
Och när denna hemliga skräck betagit
prästgårds-barnen sommar efter sommar sedan de äldsta varit
små, var det redan gammal god hävd bland dem att
frivilligt utsätta sig för livsfaran och rädda sig undan
den lika lätt som behagligt, medförande minnen och
egna erfarenheter från barnsagornas allra hemskaste
trollpacksvärld.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
