Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ginellt gröngult, som haft alla betingelser att bli
modefärg i våra dagar. Omgången uniformskläder hade
gått all världens väg till pappersbruket och ersatts av
en blandning folkdräkt och avlagd herrgårdselegans,
vilken han uppbar med en så stolt självkänsla, att man
knappast fäste sig vid det underliga i kompositionen.
Men likafullt gick det nedåt för Spets. Han
började bli för välkänd i hela sitt eget län, och i
grannlänen hade man sina egna f. d. indelta, som höllo
målron vid makt, när man lät dem slå sig ner vid
matbordet. Dessutom hade det hänt att en yxa eller en
silversked försvunnit från gården på samma gång som
Spets, och fast man aldrig fått honom gripen på bar
gärning, fanns det likväl indicier, som vittnade
likasom litet fult mot honom.
Det var därför skrattet åt hans skryt blev en
smula vasst på de senare tiderna. Det var därför folks
dörrar öppnades alltmera ogärna, när han bultade på
dem med några humoristiska uppmaningar att öppna.
Och det bet på Spets i längden.
Hans forna, utmärkt goda ölsinne, som förskaffat
honom fri förtäring överallt, slog om och blev elakt.
Han råkade i gräl med dryckesbröderna, och hans
flytande tunga, som förut alltid hållit med den
bjudande parten, kunde nu plötsligt vända sig mot själva
mecenaten, till stor fröjd för dem som icke bjudit
honom. Men de yttringarna av otillåtligt dåligt lynne
hämnade sig gruvligt på honom själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
