Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den frisinnade publicisten och författaren
pressombudsman — omöjligt! Alla visste nog att litteraturen
i Finland föder sin utövare illa, men ingen visste eller
ville veta att det finns något som heter sångarlön.
Den gamla fabeln om syrsan och myran föll dem ej in.
Men jag kände den, jag — jag hade sjungit bort min
skördetid! — Och nu kom hösten!
En av mina vänner, som tyckte om att smickra,
sade storskrattande:
— Det var genialt! Ett utmärkt exempel på huru
vi sörja för våra diktare!
Därpå räckte han mig handen till farväl.
Dagen efter mina avskedsbesök fanns min
ansökan som notis i tidningarna, och om ett par veckor
hade jag fått platsen. Icke utan förödmjukelser. Men
det var förödmjukelser, som jag led lättare, emedan
de kommo från mina fiender. Mina tidigare
erfarenheter i pressen och hos förläggarna, som ju voro mina
bundsförvanter och som jag hade rätt att begära
något av, emedan jag arbetat i deras intresse hela mitt
liv — de erfarenheterna voro långt mera brännande
förödmjukelser. De träffade en oskyldig och en som
hade rätt.
Jag gjorde mitt aspirantbesök hos chefen för
pressöverstyrelsen i god tid, förstås. Jag ville
åtminstone vara säker på att min förnedrande ansökan ej
skulle bli avslagen, då jag en gång riskerade allt för
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
