Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var jag inte. Jag äcklades bara av den överallt
rådande karbollukten, av den kokta födan och den
kokta drycken, som jag nu under snart en månad
ansett mig tvungen att uteslutande förtära. Som god
medborgare var det förstås min plikt att visa ett gott,
hygieniskt exempel. Det kom alls inte i fråga att
dricka ett ärligt glas öl ute på restaurationerna.
Läkaren ansåg det vara oförsiktigt. Gammalt,
välkor-kat vin, drucket hemma ur glas, som nyss diskats i
kokhett vatten, det var den enda absolut säkra
drycken. Gammalt vin är ju gott nog, men när man är van
vid att dricka öl fritt och så mycket man behagar, står
man inte ut med vindiet i längden. Åtminstone inte
jag. Jag blev orolig och nervös av hela den förfärliga
aktsamheten, jag vädrade ofrivilligt baciller överallt
och skulle slutat som* hypokonder, om jag inte rest
bort.
— Det kan jag gott förstå. Ja, det måtte ändå ha
varit ganska hemskt att leva i Hamburg i fjol höstas!
— Ånej, inte så värst. Man vänjer sig vid allt.
I början tog man sig ganska nära av koleran, i
synnerhet när den fick så stark fart, men snart blevo
försiktighetsmåtten en vana. Att folk dör i en så stor stad
är man gunås van vid, och epidemien blev alldeles inte
panik i fjol, — det håller jag hamburgarna räkning för.
— Men det stupade ju folk på gatorna? Och i
sjukhusen såg det allt förfärligt ut. . .
— Ja visst, det var ingenting att skämta med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
