Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta strimmor, och på livarje trappsteg lämnar han
kvar stora, smutsiga spår och snörester.
Tamburdörren knarrar på osmorda gångjärn, och
när han går in pinglar en liten klocka utan att någon
kommer för att se efter hvem det är. Med mössan
på hufvudet sneddar han genom den öde salen till
sitt rum, stoppar sin pipsnugga och ger den förut
alls icke välluktande luften i det ovädrade rummet
en yttermera skarp parfym af landthandelsmannens
prima kosackkardustobak.
Såsom hundra gånger förut under de sista tiderna
faller unge husbond på Monola, herr Aakusti
Har-vanen, i bittra tankar öfver det nuvarande och i
hoppfulla öfver det kommande. Han står ännu under sin
mors förmyndarskap, men han vet godt af sin
hus-bondsvärdighet, och han har nog gjort allt för att
också andra skulle veta af den.
Monola är icke någon vanlig bondgård, det kan
en häst märka redan på landsvägen.
Karaktersbygg-nadens hvitrappade väggar skina om sommaren så
ståtligt genom de omgifvande gröna planteringarna,
och trädgårdarna sträcka sig så stora på ömse sidor
om huset, så att man nog far känning af herrgården,
om man inte är blind.
Gamle Harvanen hade aldrig fått fröjden att som
ägare trampa med sina smorlädersstöflar det rutigt
målade salsgolfvet i det hvita huset. Fyra månader
efter köpekontraktets undertecknande med
lagmans-änkan och två månader innan tillträdet af den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
