Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gängse undvikande och ödmjuka tonen mot
gårdens värdinna. Ty fast hon kallar henne faster, är
hon längesedan van vid att släktskapen icke befriar
henne från husfolkets beroende ställning, och det gör
henne egentligen alls icke sorgsnare. Bara när det
gäller unge husbond har hon tagit för vana att icke
vara undfallande. Hon vet med sig hvad hon
förmår, och hon är icke den, som missbrukar en makt,
som kommit flygande henne i händerna.
Värdinnan vill icke vara envis i det öfriga
tjänstfolkets närvaro, hon har bedt Ida halft skämtsamt
som sin svågers dotter att framföra utvisningsordern
till unge husbond, men när hon lika skämtsamt
vägrat göra det, så får det hela förbli ett skämt —
inför de andra.
Och hon förblir sittande med händerna i kors
öfver sin runda mage, ser ut som om hon glömt
hela afsikten med sina ord och håller myndiga
hus-morsögon på de sysslande pigorna i köket.
Värdinnan på Monola kan vara fyrtio år, hon
kan vara femtio. Det är omöjligt att afgöra, ty de
mellanliggande tio åren föra föga förändring med sig
i en duktig och fetlagd bondkvinnas utseende. Hon
bara fetmar till en smula, gången blir mera vaggande,
behofvet af bekvämlighet större. Hon nedlåter sig
naturligtvis aldrig numera till att själf skura sina golf,
men hon håller desto strängare efter dem på hvilkas
lott det fallit, och följaktligen bli golfven skurade, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
