Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var salig Harvanens vilja att Aakusti skulle
i latinskola, och salig Harvanens vilja var icke att
leka nied. Mer än en gång försökte modern eröfra
sonen igen för ett i hennes tycke nyttigt och värdigt
lif hemma på landet, men då började fadern alltid
tala alldeles som folkskolelärarn, han slog med
knyt-näfven i bordet och sade att den finska bonden
ändt-ligen skulle bli herre i landet och visa de utomländska
herrarna hvem det var, som hade något att säga i
det finska Finland.
»Jaså, Aakusti skall då bli herre i landet, — är
det så du menar?» hade modern en gång vågat
inkasta med ett tviflande löje, men då blef gamle
Har-vanen så ond, att hon aldrig sett honom sådan förr
eller senare. Han svor och regerade och skrek om
kvinnfolks dumhet och böndernas förtryck, om
finnarnas duglighet och herrarnas oduglighet, om att
Finland skulle bli finskt, kosta hvad det ville, och
att det var deras plikt, som hade pengar, att
uppfostra sina söner så, att de en gång kunde visa hvad
den finska bonden dugde till. Och som han inte
hade någon annan son än Aakusti, så skulle Aakusti
få denna uppfostran, förstod hon? Och om det inte
gick bra för Aakusti i skolan, så inte var det hans,
faderns, fel, så mycket var visst, ty han hade nog
redt sig utan skolkunskaper, han. Utan var det
någons fel, så var det moderns, ty det var af henne
sonen fått sin klena fattningsgåfva i arf ocli inte af
fadern, det kunde då hvar man, som kände honom
Tavaststjerna. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
