Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och henne inse. Ty det var hon, som var dum, en
riktig träskalle var hon, som inte begrep någonting.
Och sonen var just lika klok som hon själf!
Det var det sista besked hon fick af sin man
om hans framtidsplaner med Aakusti. Hon vågade
aldrig mera röra vid den strängen, gömde sina tankar
och bekymmer, och bjöd till att se ut som 0111
Aakusti kommit hem med allra minst
magistervärdighet, när han sista julen under faderns lif infann sig
en smula lifvad i fädernehemmet och skröt med
sitt terminsbetyg från andra klassen, fast modern nog
gissade att det var lika dåligt som alltid förut.
Hennes enda och sista triumf var att kasta en menande,
lång blick på fadern, när han efter jul med posten
fick en hel mängd obetalda räkningar från staden,
hvilka Aakusti skaffat sig där, och dem han så
likgiltigt gjorde reda för, som om de varit en
oundviklig följd af att han gick i skola och var rike Harvanens
ende son.
Senare på kvällen samma dag kunde hon dock
icke neka sig nöjet att lyssna bakom dörren och höra
att Aakusti fick en grundlig uppsträckning och ett
par så kraftiga örfilar att hennes modershjärta blödde
och hon kände lust att springa emellan far och son
och taga sin gosses parti. Men hon gjorde våld på
sig, när det icke blef mera stryk af, lugnade sig med
att örfilarna voro Aakusti till hälsa och fägnade sig
öfver att se honom helt ödmjukt mänsklig och hygglig
under resten af julferierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
