Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antalet af Uddes examenspoints i den stora,
vetenskapliga ungdomstäflan, som Consistorium Academicum
hvarje vår anställer i lärdomssalarna i Helsingfors.
Sedan hans mor under ett år varit vittne till
sonens flit och framgångar vid Universitetet, slöt
också hon lugnt sina ögon och lämnade sin son »i
arf åt fosterlandet» — det var hennes egna ord på
dödsbädden, dem hon yttrade till sin bror, professorn
i Romersk rätt, när hon bad honom bli sin sons
för-mvndare under de några år som återstodo, tills han
blef myndig.
Så stod Toivo Udde alldeles ensam i lifvet,
orn-gifven af en talrik inflytelserik släkt och många vänner,
samt med ett så stort arf, att det icke endast
säkerställde honom för studieåren, utan för hela lifvet.
Redan i skolan hade hans ungdom varit ett
angenämt hängifvande åt höga intressen. Han hade
tidigt lärt ställa målet högt och fosterlandet främst,
och det stod för honom länge så främst i alla
af-seenden, att han icke såg skogen för idel träd. Han
skref vackert om Finland redan i konventstidningarna.
Med ledig penna besjöng han i hänförda strofer dess
skönhet och historiska minnen. Och det var en lång
tid han på allvar tänkte bli skald, ty det var ett
mål, värdigt honom. Däri understöddes han af
entusiastiska skolkamrater och af beundrande
fruntim-mersbekanta.
Men när han blef student med så utmärkta
vitsord, måste han göra annat än skrifva vers, det sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
