Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömsesidighet och godt förstånd, i hvilken han lcfvat
ända hittills. Han saknar likasom en grund att stå
på, hans tankar sträfva och sträfva uppåt, men komma
ej ur fläcken, hans själ är isolerad, hans intelligens
får intet yttre stöd att gripa i och svinga sig upp,
och hans påbegynta arbete och de många böckerna
påminna honom endast om plikter, dem han nu är
alldeles urståndsatt att fylla, åtminstone i dag och i
morgon, men kanske allt framgent också.
Ur den döda likgiltigheten rundt omkring honom
har det plötsligt vuxit fram ett spöke: tviflet. Tviflet
på välsignelsen af hans arbete, tviflet på att ett
estetiskt arbete öfver hufvud taget är någonting värdt,
tviflet på innehållet i själfva den doktorsvärdighet han
eftersträfvar. Det går så långt att han börjar tvifla
på själfva den kulturhistoriska betydelsen af sitt
föredrag om det etiska momentet hos Ibsen.
Men då inser han också att han börjar bli
mjältsjuk, att det är det tvära ombytet i hans lif och den
förfärande ledsamheten, som låter modernismens
sjuk-domsbaciller gro i hans egen själ, just när han skall
till och blanda ihop ett vetenskapligt medel för att
döda dem i andras.
Och då kommer hans motståndskraft igen. Han
håller långa spetsfundiga retoriska förklaringar för
sig själf, bjuder till att öfvertyga sig med gammal,
erkänd filosofi, drager fram stormännen Hegel och
Kant, jonglerar med Rätt och Skönt och Sant och
lyckas slutligen få bukt på de envisa rebelliska mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
