Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hankala Manda och Aakusti, ni förstår, dc
äro så innerligt jämnåriga och på allt vis goda
vänner...!»
Om en liten stund rullar ett litet rödt bylte in
genom tamburdörren. Det är Hankala Manda, som
är klädd i rödt, liar högröda kinder och brunrödt
hår. Ktt par pigga, bruna ögon se skälmskt på
doktorn och med afsiktlig vördnad på värdinnan, en liten
rund hand räckes dem båda i tur och ordning, och en
doft af eau de Cologne slår doktorn i näsan.
En kvittrande, skrattbruten stämma har rysligt
mycket att säga om ingenting, den välmående, mjuka
figuren låtsar frysa, gnider sina händer, men befinner
sig egentligen i ett tillstånd af utmärkt välbefinnande
och hemlig, fnissande uppsluppenhet.
Herr Aakusti Harvanens räkellater ha katt en
släng af moderns värdighet, han ser mycket likgiltig
ut och hans rörelser ha något af sengångarens styfhet
i sig. Han bjuder pliktskyldigast doktorn på tobak,
men hans frånvarande blick säger alldeles tydligt att
han har mycket viktigare saker för sig i tankarna.
De två ha kommit åkande tillsammans i unge
husbonds lilla kappkörningssläde, hon inuti, han på
bocken. Hankalahästen har dragit endast drängen,
som är med för att åka Manda hem igen, när hon
fnittrat och pratat nog på Alonola.
Doktorn har lämnat rum i soffan för Manda,
men hon vill icke för sitt lif sätta sig där. Det är
icke en plats för en ung flicka, påstår hon, och unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
