Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI ––-
stället för att lägga tid och krafter på en lek, som
hon skulle skämmas att bli ertappad med. Men
doktorn skäms inte, — tvärtom, han är riktigt stolt öfver
att kunna lyfta de tunga järnvikterna på det allra
konstigaste viset, just så, som en riktig människa
aldrig skulle hitta på att lyfta dem. Och lika tokigt
bär han sig åt med järnstafven. Hvad det tjänar till
orkar hon inte grubbla öfver, men hon skall en gång
rent ut fråga doktorn om det.
l detsamma kommer han själf ur sitt rum,
huttrar af köld, gnider händerna och nickar god
morgon till henne och börjar som vanligt med stora
steg gå af och an i rummet. Han ser så viktig ut
och är så upptagen af sin promenad, att Idas fråga,
som hon skulle framställa rent ut till honom, fastnar
henne i halsen, därifrån hon sedan långsamt sväljer
ner den, allt medan hon rör om eldbränderna i
kakelugnen för att påskynda förkolandet och la stänga
spjället. Det faller nämligen aldrig doktorn in att
stänga det. Han skulle helst se att värmen rök ut
genom skorstenen och salen blef lika kall som hans
sofrum, där han inte för sin död låter elda oftare än
hvarannan dag, emellanåt bara hvar tredje.
»Hvad funderar Ida på?» frågar doktorn, när
han ser henne stå och stirra i glöden.
»Inte tänker jag på någonting,» urskuldar hon sig
med riktig ifver, såsom vore hon flat öfver att bli
ertappad med funderande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
