Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unge husbond fattar med sin gråaktiga näfve om
ryggstödet på en stol och sätter upp ett uttryck
såsom vore det en mycket viktig och mycket betänklig
angelägenhet, hvilken väl tål att grundligt öfvervägas.
Det gör han emedan han är smått generad öfver äran
att få afgöra i ett så viktigt spörsmål och emedan
han vet att det ändå blir modern, som säger det sista
ordet. Men det är han alldeles för duktig till att
medgifva, han gör sitt betänksamma uttryck ändå mer
bekyinradt och djupsinnigt och säger med sträf
värdighet:
»Månne inte salen vara för liten för en så
talrik församling, som doktorn säkert skall kunna
räkna på?»
»Tror herr Harvanen verkligen att mitt föredrag
skall väcka så mycket intresse? Det vore ju bra.
Men jag tror visst inte jag far så många åhörare.»
»Åjo — nog får ni åhörare, alltid. Man är inte
van vid föredrag här i socknen, och det finns mycket
bildadt folk här...»
»Ja, men det är inte för dem jag tänker tala.
utan för menige man, för edra torpare och inhysingar
och andra, som inte veta så mycket förut.»
»Ja-så!» svarar unge husbond långdraget, »hvem
skulle ha trott det? Det är ju något alldeles nytt.
Men jag tror inte de förstå sig mycket på hvad en
lärd doktor har att säga.»
»Jo, det skola de förstå. Jag afpassar mitt
föredrag just för sådana åhörare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
