Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grubblande på ett trappsteg och stirrar ut genom
den öppna dörren på gården. Sanden sticker redan
tram öfverallt under isgatan och tövattnet skär rännilar
i den.
Här är behagligt och skönt, behagligare än ute,
där vinden blåser kall och snösmältningens fuktighet
är genomträngande. Därför blir han sittande tankfull
och viftar af och an med käppen framför sig som
om han parerade en osynlig fiende, hvilken vill tränga
sig på honom.
I dag har doktorn dock inga fiender — ännu
mindre än andra dagar. Hans tillfredsställelse är så
full och hel, att han kunde hjärtligt trycka handen
på första bästa främmande person som visade sig och
öppna sitt hjärta för honom. Lifvet är så fullt och
varmt och förklaradt för honom, han själf är så god
och världen så vacker och full af solsken, att han
nästan längtar efter denna första bästa främling för
att meddela honom sin egen lycka och göra honom
glad.
I den stämningen ser han unge husbond komma
på afstånd, styra kosan åt trappan till, men plötsligt
ändra den, då han varseblir doktorn sittande där.
Då stiger doktorn upp och ropar på honom. Unge
husbond vänder knappast märkligt på hufvudet, låtsar
ej tro sina öron och vill fortsätta sin väg. Men
doktorn är envis, ropar an honom ännu en gång, så
att han måste se upp och går honom sedan halfvägs
till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
