Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klang som af domsbasun. Men den är så säker och
tast att unge husbond spritter upp.
»Hvad är det nu dår* försöker han fråga
likgiltigt.
Harmen och förödmjukelserna från det senaste
året bryta med ens upp inom Ida. Hon måste fa
lätta sig och kasta en del af sina sorger på honom,
som dragit dem öfver henne, men som ligger där så
lugn och orörlig, som hade han ingen del i dem.
Det jäser så starkt inom henne att hon nästan hatar
sin älskare, hon för sin hand under hjärtat och fäster
sina stora, allvarliga ögon med ett uttyck af omätlig
sorg och förkrossande förebråelser på honom.
»Jo du ... det är så . .. det är så fatt med mig
nu, att du inte kan lämna mig mera, för jag känner
någonting här . .. och jag vet, att det snart är färdigt,
fast jag inte sagt det till dig förut. Men 1111 vet
du det!»
Unge husbond har sprungit upp och står
framför henne frågande, skrämd, stolt och manlig på en
gång. Hans blick far ett besynnerligt främmande
och aktningsfullt uttryck, som Ida aldrig sett, den
hvilar nyfiken och varm i hennes, han har en hel
mängd frågor på läppen, men säger ingenting, utan
famlar efter hennes hand med sin. Hon ger honom
den ofrivilligt, mycket förvånad öfver den verkan,
hennes bekännelse haft på honom. Hon har väntat
sig någonting helt annat, likgiltighet, hårda ord, Gud
vet hvad ... Men nu står unge husbond nästan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
