Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust att utan ett ord till modern låta lysa i kyrkan
och gifta sig, efter hon så länge hållit emot och gjort
lda sådana förargelser. Unge husbond är alldeles på
det klara med hvad han vill, sedan Ida gjort honom
sin stora bekännelse. Det hade varit synd ocli skam
att tänka och handla annorlunda. Hans manhaftighet
och säkerhet äro större än någonsin.
När han kommer in till sin mor, ser bon genast
på hans min att afgörandet nu är i annalkande, och
det afgörandet har hon länge med viss glädje
emotsett. Hon visar icke ett tecken till öfverrraskning,
när han mycket lugnt säger att han nästa söndag
tänker taga ut lysning med Ida, tvärtom, hon suckar
som om hon bara väntat att få gifva med sig, men
ser samtidigt på sonen med en klok blick.
»Jaså, mor är då ändtligen med om det!» und-
slipper det unge husbond.
»Hvad kan jag göra åt det? Du är ju myndig
i nästa månad . . . och du kan göra som da vill ...»
svarar modern mycket trögt, alldeles som kostade
hvarje ord särskildt på henne.
»Nå, då så.. .» utbrister unge husbond gladt
öfverraskad, men håller inne med fortsättningen, när
han märker moderns försmädliga löje, som är hånfullt
och nytert på samma gång och som han aldrig förut
sett hos henne.
»Jag ville bara säga dig, Aakusti,» fortsätter hon
i utsökt likgiltig ton, »att» — här växer tonen och
blir triumferande, »att gifter du dig med en flicka,
Tava»tatjerna. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
