Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19i —
»Herre Gud, lian tror det är doktorns barn!»
Marja-Lena funderar ett ögonblick öfver det
oväntade meddelandet, vet icke rätt huru hon skall taga
det, men säger sedan mycket lugnt, pä måfå:
»Ja, det tror han!»
#
»Men jag har inte något barn! Det var ett
misstag! Jag kom bara att säga det i hastigheten,
för jag trodde det just då!» skriker Ida och ser
bönfallande på Marja-Lena.
»Jaså, jaså .. .» säger Marja-Lena helt konfunderad.
Men Ida märker ej att hon icke är inne i
sammanhanget, hon anser det för själlfallet att Marja-Lena
vet allt om henne, efter hon redan visat sig känna
till så mycket, och hon fortsätter i samma andedrag,
uttalande alla sina innersta tankar och hemligheter:
»Jag har inte något barn alls att vänta med unge
husbond, fast jag sagt det åt honom och fast han
går och tror det allt ännu. Jag kan ju inte säga
honom sanningen heller, för jag vet att numera är
det bara det barnet, som jag har att hoppas på.
Annars lämnar han mig i morgon dag och tar
Hankala Manda. Men om henne bryr han sig visst inte,
— då bryr han sig mycket mera om mig. Det är
bara för att göra mig svartsjuk! Och jag vet att
fick jag bara barnet, så skulle han visst inte förskjuta
mig, och inte hans mor heller. l;ör jag är ju
släkting i huset, och det går inte an för dem att stöta
mig ut på landsvägen som en annan fattig piga. Det
gör det ju inte? Inte sant, Marja-Lena?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
