Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute är det lialfljust. Fullmånen sitter bakom
skyarna, lyser upp en molnkant i söder, synes ieke
själf, men hindrar likväl novembernatten att bli mörk.
Den kalla luften gör Idas tankar redigare och hennes
beslutsamhet större. Med steg, som knappast höras
går hon öfver gården och skall taga genvägen öfver
ängarna till närmaste granntorp, då gårdshunden i
detsamma märker oråd, ger till ett högt och argt skall
och störtar efter henne i full ilska.
Ida blir så skrämd däraf, att hon, i stället för
att stanna och lugna hunden med några ord, sätter
af i fullt språng längs den lilla gångstigen, tänkande
bara på att komma undan till hvilket pris som helst,
innan någon i huset vaknar af hundskallet och tittar
ut. Hunden har snart sprungit fatt henne och får
sin beskärda del för att Ida glömt stänga in honom.
Han vänder snopen om, och Ida fortsätter sin
vandring med spänstiga steg. Svagheten i knäveckena
är snart borta, och hon återvinner allt fullständigare
sin själfbehärskning och sitt djärfva mod.
Ida har tagit doktorns ur med sig denna gång
för att icke misstaga sig på midnattstimmen, utan
plocka de sju gånger sju grässtråna på rätta slaget.
Landskyrkan har icke något tornur, som anger tiden,
och Ida är mån om att icke försumma den allra
ringaste omständighet i Marja-Lenas föreskrift.
Hfter nära två timmars snabb vandring, — under
hvilken hennes tankar ej alls sysslat med det hemska,
som förestår henne, för att hon med flit hållit dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
