Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför säger du ingenting till mig, Ida?»
»Hvad ska jag väl säga till dig?» frågar hon utan
att se upp, men med ett tonfall, som vrider om tusen
knifvar i unge husbonds hjärta.
»Du ska säga att du behöfver min hjälp, och att
du inte är ond på mig längre!»
»Hvarför ska jag säga det?» svarar hon trött.
»Jag reder mig väl utan din hjälp såsom hittills, och
det tjänar till ingenting att jag är god på dig, för då
lämnar du mig alldeles å sido och bryr dig inte om
mig en smul, det vet jag. Nej, gå du bara till
Hankala Manda, Aakusti, hon är både glad och frisk,
hon, och det blir din mor också glad öfver!»
»Att du kan säga mig det, Ida! — Just nu!»
»Hvad ska jag då säga?»
Ida står med sin korg på armen och vill tränga
sig förbi unge husbond, men han står hindrande kvar
i dörren, fattar om hennes arm och håller henne
tillbaka.
»Säg att du inte tror att jag är en sådan ... en
sådan stackare, som lämnar dig, när du kommit i
olycka!»
En liten glimt lyser upp Idas dystra ansikte, men
hon frigör sig från unge husbonds tag om hennes
arm och tränger sig beslutsamt förbi honom. När
hon kommit öfver tröskeln ut i det fria, vänder hon
sig om, ser på unge husbond, som litet handfallen
och flat står kvar i dörren, och säger med tårar i
stämman och i ögonen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
