Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad bryr du dig om min olycka? Du tror
väl ändå som mor din, att det är doktorn som ...»
Unge husbond faller alldeles till föga inför den
blicken och de orden. Huru vet Ida hans hemligaste
tankar? Huru vet hon dem, om hon inte är skyldig?
Men när han ser henne stå där med detta uttryck,
skälfvande af stum och behärskad sorg, förflyga alla
hans misstankar i ett nu, han kommer fram emot
henne, räcker henne vänligt sin hand och säger med
ett allvar, som icke ens Ida kan misstyda:
»Ser du, Ida, jag tycker att vi ska göra allvar af
vår kärlek nu och tala om för mor huru det är fatt,
så slipper du att ha det illa.»
»Hvarför har du inte tidigare talat om det för
henne?» frågar Ida förebrående.
»Ja ... hm ... men nu gör jag det.»
»Gör du det verkligen? Och än sen? Om
din mor bara säger dig ett ondt ord om mig, så är
du färdig att tro henne igen och lämna mig...»
»Huru vet du det, Ida? Har jag kanske...?»
»Jag har nog gissat hvad hon sagt dig, och jag
har nog sett det på dig ...» svarar hon tonlöst.
»Det kan vara att hon haft för mycket inflytande
på mig, men nu är det förbi. Nu vill jag att det
ska bli slut med det här. Jag går till henne nu genast
och talar om alltihopa.»
Ida ser på unge husbond med en forskande blick
och märker att han kan göra allvar af hvad han
säger. Hon blir ett ögonblick osäker och likasom
Tavuststjirna. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
