Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig tala 0111 det och skaffa mig lindring, men ännu
är det inte så farligt...»
»Nog är du besynnerlig!» säger unge husbond
och tager henne i hand.
»Det är så svårt, ser du . .. så förfärligt svårt att
tillstå någonting sådant för din mor, innan det är
alldeles nödvändigt...»
»Hrn !> säger unge husbond. »Inte vill jag tvinga
dig till det. Och inte löper jag och talar om dina
hemligheter mot din vilja, fast jag anser det nödigt
att bekänna allt nu redan.»
> Det är inte nödigt ännu,» försäkrar Ida.
»Men då ska du åtminstone bli mera vänlig mot
mig än hvad du varit hittills...»
»Och du mot mig!...» svarar Ida.
De se hvarann in i ögonen så, som de icke gjort
på länge, Ida blir varm och röd och unge husbond
vill lägga sin arm om hennes lif och draga henne in
i boden för att undgå onödiga vittnen. Men Ida
befriar sig från hans arm innan han ännu lagt den
om henne, och det med en så blixtsnabb och
instinktiv rörelse att unge husbond blir helt förbryllad
och säger urskuldande som om han gjort henne illa:
»Nå, nå ... så farligt trodde jag inte det var. Jag
glömde alldeles att du ...»
Ida har med en hastig rörelse dragit boddörren
igen, ryckt nyckeln ur låset och sprungit ett stycke
ifrån honom. Där står hon och ler mot honom, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
