Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unge husbond slår om ton, för nu gäller det att
göra modern medgörlig.
»Du kan väl inte på allvar tänka på att låta lda
löpa sin väg? Vet du då inte att det är mitt barn,
som är skulden till det?»
»Ditt barn!» säger modern föraktfullt. »Doktoins
är det, inte ditt!»
»Nu är du både hård och orättvis, mor! Det
vet jag väl bättre än du att barnet är mitt.»
»Du är lika god som hon! För du har också
dragit vanära öfver din släkt och ditt hem.»
»Det kan ju vara att jag inte gjort rätt, men
du vet att Ida och jag tyckt om hvarandra och att
det alltid varit min mening att gifta mig med henne,
fast du varit emot det. Men det säger jag dig, att
nu är jag besluten för det mera än någonsin, sedan
hon utstått allt det här för vårt barns skull. Det
förstår du väl, mor?»
»Jag förstår bara att jag bort jaga henne på
dörren för länge sedan, så hon inte fått tillfälle att
förvrida hufvudet på dig med sina konster!»
»Ja,» invänder unge husbond mycket fogligt i
tonen, »hvad återstår väl då annat än att jag gifter
mig med henne mot din vilja, om ... om hon inte
redan tagit lifvet af sig själf och barnet för din
hårdhets skull...»
»Tro mig, hon tar aldrig lifvet af sig!» försäkrar
modern med ett hånande tonfall. »Så mycket känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
