Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har det värre, än han i sin första tillfredsställelse tänkt
sig det.
Han återvänder hem, spisar sin frukost utan
ett ord och låtsar alls icke gifva akt hvarken på
gårdsfolkets eller moderns spörjande blickar. Men
oron för Idas öde faller allt starkare öfver honom,
han vet icke längre hvar han skall söka henne, och
när han forskar bland hennes saker, ser han att hon
gått från Monola i sin tunna tröja, utan att taga så
mycket som sin vinterkofta med sig.
Efter frukosten spänner han för sin häst och
säger att han skall fara ut i socknen. Men han har
knappast åkt hundra steg från gården, då han vänder
om igen i den nakna aspallén och kör in på gården
ånyo, samt frågar efter rättaren. Med denne har han
ett ganska långt samtal, och rättaren ser lika
fundersam ut som han själf.
Andtligen ger han sig i väg, men rättaren har
order till två drängar och fyra torpare att genomsöka
hela trakten och taga reda på hvarjc spår af den
försvunna. Det sker också utan Monolavärdinnans
hörande, i unge husbonds och människokärlekens namn.
Öfverläggningen med rättaren har gifvit unge
husbond en idé, som han i sin oro omfattar med en
öfvertygelse utan gräns, för att känna sig så pass
lugn att han kan tänka klart och handla klokt. I
hela socknen vet han ingen, till hvilken Ida kunnat
vända sig i sin nöd — undantagandes inspektörens.
Och det är till sin gamla fiende han nu är på väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
