Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick på de tre »barnen», af hvilka det yngsta ger
sin till%raro till känna med ett litet ljud, som knappast
kan fa värdighet af skrik.
Unge husbond har emellertid fatt veta att Ida i
natt gått ut, för att ej reta värdinnan på Monola
genom skammen att föda barnet under hennes tak.
Hon hade icke riktigt klart för sig hvart hon ville
gå, hon gick bara vägen fram och hann just till den
gården, där de funnit henne, då hon niåste stanna.
Hon sökte sig en skyddad vrå i halmboden och födde
barnet där, — det kunde vara på morgonsidan, för
hon mindes att det blef gryning icke så långt
därefter. Sedan funno henne gårdens karlar; hon
visste icke riktigt huru lång tid hon tillbringat i
halmboden. Hon hade icke frusit mycket, men
förskräckligt hade det varit, och aldrig trodde hon hon
skulle öfverlefva den stunden.
De komma fram till inspektörens, och Ida
stammar fram sitt tack för deras omsorger och vänlighet
att vilja taga sig an henne. Det var mycket mer än
hon förtjänade, och egentligen hade hon under långa
tider allra varmast önskat att just detta skulle hända
henne, men hon hade aldrig vågat tro på så mycket
deltagande och öfverseende från inspektörens.
Ida och barnet bringas till ro, och unge husbond
blir ensam med inspektörens.
På hans förväntansfullhet och spänning vid
sökandet efter Ida, faller den nyktra verkligheten en
smula besvärande öfver honom. Han känner sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
