Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du vet ingenting, ska jag säga dig!»
af-bryter modern honom med plötslig otålighet och gör
min af att resa sig och gå.
»Efter du är alldeles omöjlig i dag, så lönar det
väl inte mödan att tala med dig.. .» säger sonen helt
fogligt utan att vilja hindra henne gå.
»Nej, i den här saken kommer du ingen vart
med mig, så mycket är säkert!»
Modern har stigit upp och går in till sig, utan
att så mycket som se sig om i dörren.
>Ja, — hvad hjälper här väl annat, än att jag
skickar inspektören på henne!» suckar unge husbond.
Om en stund är han på väg till kyrkbyn, och efter
två timmar är han tillbaka med inspektören.
Det väcker ett visst uppseende på Monola, när
inspektören kommer dit i unge husbonds sällskap.
Man vet mycket väl att de två äro försonade och att
Ida har funnit skydd hos inspektörens, men därför
förvånar man sig ändå mer öfver att han uppsöker
värdinnan. Dock — inspektören är en man, som
man måste högakta, och det styrker mången i deras
tro på Idas goda sak, när man vet att inspektören
så att säga tagit sig an den. Men att han vågar
uppsöka värdinnan nu, det tyder nästan nog på att Idas
sak är den utom allt tvifvel rätta och att värdinnan
snart kommer att gifva med sig. Det måste vara
bevekande skäl, som inspektören har till sitt
handlingssätt, och på Monolä börjar opinionen allt mer
luta öfver på Idas sida, ty den har aldrig varit riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
