Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inspektören med ett uttryck af vederhäftig
förståsig-påare och god rådgifvare.
* Herre Gud! Ni tänker väl inte locka pojken
in på så stora affärer!» utbrister värdinnan
förskräckt.
»Ingalunda! Naturligtvis inte! Men jag talar
om för hans förnuftiga mor, att där finns ett utmärkt
tillfälle till en god affär, på samma gång som ni genom
köpet kunde spara er alla obehag om unge husbond
gör allvar af sin egenvilja med Ida, och det tror jag
han gör...»
»Säg mig,» afbryter värdinnan plötsligt, »hvarför
har ni gjort mig sorgen att antaga er den förlupna
flickan och hennes sak?»
Inspektören har hela tiden väntat frågan och är
fullkomligt beredd på den.
»Min goda värdinna,» svarar han med en talande
böjning på hufvudet och med sitt vackraste tonfall,
»man kar inte vara hjärtlös emot dem, som råkat i
olycka, äfven om olyckan är deras egen skuld. Jag
och min hustru ha lärt oss döma mildt öfver
människornas synder, på det vi ej själfva må varda dömde.
Inte för att vi skulle ha gjort oss skyldiga till någonting
sådant som Ida, — Gud bevare oss! Utan för att
vi lärt känna den stackars flickan här på Monola och
för att vi veta att hon inte är otillgänglig för
Herrans ord och tröst.. Vi ha nog tänkt att värdinnan
icke skulle se oss med blida ögon därefter, men man
måste mera lyda Gud än människor, står det skrifvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
