Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obegripliga förmåga att blixtsnabbt tillägna sig
Kalevala-hjältarnas språk. Hon har lifliga, bruna ögon, en
utpräglad fallenhet för dramatisk posering och för
vältalighet, hon heter Anna Suntio, — förfinskadt efter
faderns namn Sundén, — och hon vill förklara doktor
Udde ingenting mer eller mindre än att hon beundrar
honom utan förbehåll.
Det gör doktor Udde mycket godt att bli
beundrad, han fogar sig däri med en viss angenäm
beredvillighet och känsla af att det är alldeles som
sig bör, och fast han försäkrar med munnen att han
visst icke gjort något underverk med sina språkstudier,
så motsäga honom hans själftillfredsstäldt blinkande
ögon en liten smula.
Men fröken Suntio lägger beslag på honom för
hela kvällen, hennes patos är outtömlig, och doktorn
blir också uppeldad af hennes eldiga tro, hennes
energiska bruna ögon och hennes rättframma sätt,
som skall vara så oförfalskadt folkligt.
Hon är ung ännu, yngre än han själf, antager
han, hon bär sitt långa hår i en vacker fläta, men
tycks annars med omsorg undvika att påpeka sitt
kön, hvilket gör att han finner sig mycket obunden
i hennes sällskap. Hon afböjer skrattande hans små,
konventionella kavaljersuppmärksamheter vid
serveringen, hon tager själf för sig sin mat och det
grundligt, hennes friska tänder blänka så hvita och hennes
uppsyn är så käck, att doktor Udde börjar finna det
TavasUtjema. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
