Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hon verkligen tror på doktorns skuld. De många
samverkande orsakerna ha åtminstone tidigare ingifvit
henne misstanken mot honom, och den har hon vårdat
sig om som om sin ögonsten, för att den passade så bra
i hennes planer med unge husbond. Monolavärdinnan
är icke den enda person, som fostrat upp åt sig en
fix idé, och en sådan lämnar man ogärna. Inför sig
själf kan man rätta och ändra den, inför andra fordra
konsekvensen och ens eget värde att man icke i
brådkastet ger tappt.
Och därför säger värdinnan:
»Om jag också skulle ha misstagit mig på Ida,
hvilket alls inte är troligt, så ber jag doktorn jäfva
mitt vittne här,» — hon pekar åt ladugårdspigan
till, — »som har sett honom klappa och smeka om
Ida. Och då det inträffade just under de tiderna,
när Ida blef med barn, så kan hvar och en förstå,
att jag inte för ro skull har misstänkt doktorn.»
Doktor Udde börjar finna sig i att vara den
anklagade. Han ser att ingen tror på hans skuld,
knappast värdinnan själf, om han skall döma efter
hennes ton i dag mot den i går. Han blir icke alls
sårad af att värdinnan åberopar sitt vittne, och därför
är han nu herre öfver sig själf och situationen. Ett
ögonblick tänker han på att i sitt lilla försvarstal
draga fram värdinnans förslag till honom i går, att
han äfven utan att vara fader skulle erkänna sig
vara det, men så segrar hans bättre, ädelmodigare
natur, han fäster ett par lugna, ironiska ögon på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
