Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gård — för unge husbonds räkning, säger han. Där
bakom lefver hans eget hopp att mycket snart ånyo
få taga tyglarna på Monola, fast han aldrig yppar det
med en halfkväfd hviskning. Endast hans hustru
känner till driifjädrarna i hans oegennyttiga och
energiska bemödanden att stå de unga bi.
Monolavärdinnan är den enda, som kanske ser
klart hvad han vill, men hon förundrar sig icke öfver
att se en man arbeta för ett mål, och hon är icke
heller skrämd för tanken att fa honom tillbaka till
Monola, — tvärtom! Hon har sedan gammalt en
viss svaghet för inspektören, och det märks allra bäst
genom att hon icke blifvit ovän med honom efter
doktorns besök, då han vågade uppträda ganska skarpt
emot henne. Som alla energiska människor hyser
hon aktning och sympati endast för personer med
lika stor energi som hennes egen, och en motsägelse
från dem är så själtfallen och hör så till saken, att hon
skulle sakna en uteblifven viljeyttring och börja hysa
mindre höga tankar om personen i fråga.
Så är också inspektören en man med en vilja
af järn, — som är bäddad omsorgsfullt i bomull, så
att inga skarpa kanter sticka fram. Hade han icke
denna packning af vackra talesätt och smidig klokhet
omkring sin hårda stomme, så skulle de aldrig
kommit öfverens.
En vecka innan krisdagen har inspektören bragt
det så vidt, att Monolavärdinnan själf föreslår att de
skola göra ett besök på Immola tillsammans för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
