Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öm häftighet — hvilken han för öfrigt gärna
undandrog sig — kramade om honom och sade
att han var tokig.
Ja, hemma hade han igen hela Annila till
sitt förfogande, och han begagnade sig af all
naturen och af sin egen ostörda ensamhet till de
vidunderligaste sagor i verkligheten, dem han
formligen upplefde. Mest begagnade han dem till
krig, till ett helt omfattande världskrig, där han
själf var högsta anföraren, men en anförare som
stod öfver partierna och ledde båda härarnas
rörelser, utan att fatta lidelsefullt parti för den ena
eller den andra af de stridande. Han intog ett
slags smickrande och hög ståndpunkt öfver det
hela, ungefär som Gud själf eller försynen.
Och han hade mycket att göra. Aldrig, eller
mycket sällan åtminstone, felades honom lekar,
han hade händerna fulla med ämnen till dem.
Han höll slaktningar dagarna igenom. Det
enklaste sättet var att tussa Caro på katten eller på
kalfvarna och fåren, men det måste ske i smyg
för att icke ådraga honom straff från pappa och
mamma, under hvilka krigsguden själf lydigt
subordinerade. Katten slank vig och fräsande in i
första glugg, eller räddade den sig upp på
källartaket, pöste upp till en boll och sprutade gnistor
och spott, så att Caro fick stor respekt för den
fienden och afslutade hela kampanjen efter några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
