Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Parken, som bestod af idel högväxta furor,
var lille Karls lifvakt och officersstab. Där fanns
ett halft förfallet lusthus, och i det höll han
gästabud för kejsare och kungar, omgifven af sin
trogna lifvakt. Det gick storartadt till vid de
festerna, förbund ingingos och krig förklarades
vid dem, förräderi öfvades och spioner lurade i
hvarje enbuske. Men när det mörknade mot
kvällen, var den trogna lifvakten alls ingenting att
lita på, den såg så dyster och hemsk ut och
mumlade så olycksbådande i aftonblåsten, så att
hvilken annan härförare som helst skulle i likhet
med lille Karl dragit sig försiktigt undan dess
stämplingar och som han sökt en lugn vrå i sitt
goda hem för att hvila ut till nya strapatser i
morgon.
I kraft af denna lille Karls vana att dagligen
leda och styra omfattande krig från en så godt
som oantastlig höjd, hände honom en gång ett
spratt. Det var kommet ett besök till gården, en
äldre svartklädd tant i en ensitsig schäs, och
bakom på bocken satt jämte drängen en försagd liten
pojke, som var yngre än lille Karl. Denne lille
parfvel imponerade alls inte på lille Karl, tvärtom
kände han sig den främmande genast vuxen.
Lille Karl föreslog den främmande gossen
en eller annan krigslek, men denne var alls inte
hemma i sådana saker. Hans far var präst i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
