Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsikten och kvällens ljufliga ro. Se nu bara så
vassen där likasom anklagar dig för att du gjort
de oskyldige illa! Och se omkring dig, gossen
min, se på himlen och se på den lugna sjön . . .!
Förstår du icke huru allting är vackert och
fridfullt och stilla och huru allting förbjuder mig och
dig och alla andra att vara stygga mot de
försvarslösa, vackra, gröna växterna, som ingenting
illa ha gjort? Se omkring dig riktigt noga, och
försök förstå hvad jag har sagt, gossen min!»
Lille Karl fick en vänlig strykning öfver
pannan och en uppmuntrande, god blick. Han
kröp ihop i båtfören och kände tårarna stiga sig
i ögonen. Det var mera mammas röst än hennes
ord, som verkade det. Och när han lutade
hufvudet ut öfver båtkanten och genom tårarna såg
himlen lika djup och ljus och underbar och lugn
där nere i sjön, som ofvanom sig, betogs han af
en hemlig beklämning och vände med en rysning
blicken ifrån djupet. I detsamma förstod han
hvad mamma menat med sina ord, han såg huru
vackert och fridfullt allting var, och han brast i
stilla gråt och gömde hufvudet inne i båtfören, så
att de andra bara hörde hans afbrutna snyftningar.
Därefter höll han fred och vapenhvila i långa
tider.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
