Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den okände köparen antog därför allt
bestämdare drag af en förfärlig jätte, som satte
käkarna till kanten af den stora, runda jordkakan, i
midten af hvilken Annila låg. Och så började
han på att tugga alldeles som på en pepparkaka,
till dess att åkrar och ängar och skogar och
gården själf med alla inbyggare försvunno i hans
mage. Om kvällarna somnade lille Karl med en
viss bäfvan att vakna uppäten, och om dagarna
väntade han när som helst att få se jättens
ansikte höja sig borta vid horisonten, så stort som
ett bärg, med pannan till hälften skymd af
molnen. Och då skulle jorden knaka som ett stycke
knäckebröd, när de väldiga käkarna började anfalla
det i kanten.
Lille Karl hade en ofrivillig känsla af att
hans bekymmer voro öfverdrifna och att de gamla
skulle skratta åt dem, ifall han talade om dem.
Därför frågade han icke en gång mamma om
huru det riktigt var med Annila, om det
verkligen var såldt och 0111 det skulle ätas upp. I
stället spekulerade han på egen hand om världens
snara undergång, hämtade nya, hemska, bibliska
detaljer om den af hushållerskan och gick i ett
slags förväntansfull skräck under flera dagar.
Åndtligen, när ingen jätte kom och började
tugga vid synranden, blef honom väntan för lång,
och i närvaro af de äldre syskonen framkastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
