Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett recidiv af febern, oeh hon förebrådde sig att
ha länmat honom ensam ett enda ögonblick.
* *
*
När jägarne komnio hem var det redan mörkt.
Lille Karl hade otåligt frågat efter dem, ocli de
fingo bud att komma in och hälsa på honom, ty
han var så envis med det och hade blifvit sjuk
på nytt. Då stora bror kom närmare sängen fingo
lille Karls ögon lif, och lian fäste dem på den
jaktklädde långe ynglingen med ett stort, nyfiket
och frågande intresse. Han mumlade någonting
mellan läpparna, och stora bror kom med
generade pojkfasoner närmare, fast han tyckte det
var så pjåskigt, förstås. Då hväste lille Karl
fram sin fråga, som plågat honom under långa
febertimmar:
— »Nå . . . sköt jag inte haren liva? Den
där gamla . . . den där bakom rian?»
Brodern nickade jakande ett medlidsamt
lugnande besked. Då klarnade den sjukes uppsyn,
och med ett drag af oändlig lättnad föll han
tillsammans, där han låg.
Det var hans feberdrömmars enda stora fråga,
och han nöjde sig med ett orätt besked på den.
Lille Karls mor satt vid hans bädd och sörjde.
Hans puls var hög och hans feber stark. Tänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:36:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katlillek/0104.html
