Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att taga exempel af. Nu var han helt och hållet
lämnad åt sina onda lustar till lek och glädje
och sitt sjuka samvete efter lekarna och glädjen.
Det var hans gamla, ensamma lekar, kriget
och allt det andra, som han framför allt icke borde
fortsätta med, medan mamma låg så sjuk. Men livad
skulle han göra, då han icke längre hade dem ? Han
kunde ju inte förgås af ledsnad heller. Och så
kom lian ofrivilligt ut i sällskap med inspektörens
barn och med statstorparns barn, med dräugarne
och pigorna. Han offrade af hänsyn för sin sjuka
mor alla sina oskyldiga nöjen hittills, för att hän*
gifva sig åt andra, hvilka alls ej voro så oskyldiga.
Allt sällskap har det egendomliga med sig att
det smittar och drager en ur ensamhetens
föreställningar. Lille Karl visste icke mycket livad
sällskap ville säga. Han hade icke kunnat
komma öfverens med det sällskap han någon gång
haft. Men 1111 blef det annat — helt annat. Han
kände sig med ens fri hela den tyngande, tråkiga
skyldigheten att sörja, när han såg huru glada
de andra barnen voro. Hvarför skulle lian vara
annorlunda än de? De voro visst inte
herrskapsbarn, men mamma liade alltid sagt att de i
grunden voro lika mycket värda som herrskapsbarnen.
Och snart, mycket snart, efter, endast några
sammanträffanden hade lille Karl fullkomligt utplånat
livarje ståndsskillnad mellan dem och sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
