Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gosse? Du är hennes käraste och kanske hennes
sista tanke.»
Lille Karl hade hvarken hjärta eller förstånd
till någonting. Han stirrade hopplöst ut i en värld
af mörker och synd och förtappelse, utan en tanke
på att han någonsin mera skulle kunna uppresa
sig ur det förfall, hvari han råkat. Han gaf sig
förlorad för tid och evighet utan något motstånd,
han var för dålig och ovärdig att någonsin mer
se sin mamma in i ögonen, och hade han fått
följa sin ingifvelse, skulle han ha sprungit till
skogs och gömt sig djupt inne i den mörkaste
bergsklyftan för att aldrig mer komma tillbaka.
Åtminstone icke innan han blef så hungrig, att
han inte kunde annat. Men springa till skogs
fick han icke. I stället förde pappa honom in till
mamma, som för tillfället var litet raskare, och
där grät lille Karl de bittraste tårar af ånger och
själfförakt, som han ännu gjutit i lifvet, och där
mottog han också en timme senare den moderliga
förlåtelsens styrkande och underbara hälsodryck.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
