Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lille Karl blef van vid tanken på döden
ocli lärde sig tro att den var någonting helt
annat, mycket ledsammare och fulare än det
hoppfulla och saliga ingåendet i Guds väntande rike.
När han själf legat svårt sjuk, såsom efter sitt
benbrott, då hade det icke fallit honom in att
han skulle dö. Efteråt sade man honom att han
varit mycket sjuk, men inte hade han haft några
tankar alls på återlösning och himmelen, tvärtom
hade han alla möjliga underliga minnen af att
han tyckt sig vara på jakt med stora bror och
att han skjutit den gamla backharen bakom
ri-orna. Det var det enda han mindes af sin värsta
sjukdom — ja, visst mindes han också huru
förfärligt ondt det hade gjort i benet.
Af detta slöt lille Karl sig till att hans mor
icke kunde känna det stort annorlunda än han
gjort det när han var sjuk, fast han icke precis
trodde att hon, såsotn han själf, tyckte sig vara
på jakt. Men någonting ditåt måste det väl vara
också för henne, ett susande och brusande i
öronen som af ett vattenfall, en förfärlig törst,
orediga tankar och en trötthet, som gjorde att
man icke brydde sig om någonting.
Lille Karl blef snart ledsen öfver att allt
hans själfuppoffrande och goda uppförande för sin
mors skull icke bar några frukter. Hans ifver
att vara ädel och god förslappades, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
