Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra likaså. Sedan gingo de hand i hand in
i sjukrummet till sin mors bädd, omkring hvilken
pappa och de andra systrarna stodo och snyktade.
I bädden låg mamma så blek, så blek, med
blåa läppar och drog häktigt ekter andan. Pappa
lade sin arm 0111 lille Karls hals och körde honom
närmare den döende. Hon kastade en underlig,
stel blick på dem, som alls ingenting liade
gemensamt med det uttryck mammas ögon brukade
ha. Lille Karl kände icke igen henne, och hon
kände icke igen honom. Det var deras sista aksked
ikrån hvarandra.
Ekter kem minuter hade hon dragit sin sista
suck. Hennes andetag blekvo allt långsammare,
allt tyngre, allt mera rosslande. Det sista
andetaget drog hon knappast hörbart, endast bröstet
liäkdes litet ocli läpparna rördes sakta. Sedan
låg hon alldeles stilla. Då kysste pappa lille
Karl ocli sade att mamma nu var död. Systrarna
brusto alla ut i högljudd gråt, men lille Karl
hade icke några tårar till hands. Han såg och
såg på sin tärda, akmagrade, bleka mor, som låg
utan en rörelse i bädden, hvars mun stod öppen
och hvars ögon stirrade brustna och glasartade
utan uttrj-ck upp i det tomma. Med ens begrep
han att hon icke hade lik längre, och att hans
mamma en gång kör alla var borta. Och som han
stod och såg på henne, trängde tårarna honom upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
