Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lille Karl gick utan ett ord och satte sig
på sin själfvalda skampall vid salsfönstret. Den
hade han en gång tidigare, vid något liknande
tillfälle, utvalt åt sig till skamvrå, emedan det var just
det fönstret, därifrån man hade den vidsträcktaste
och vackraste utsikten öfver näjden. Ocli där satt
han länge med hopknipna läppar, kränkt djupt i
sitt allra innersta, satt där tills skymningen gått
öfver i vinterkvällens halfmörker ocli satt där än,
när systrarna kommo in med pappa för att kläda
julgranen med ljus ocli konfekt.
Pappa låtsade icke se honom, men två af
systrarna kommo bort till honom och bådo så
vackert och vänligt att han skulle gå till pappa
och bedja om förlåtelse.
Förlåtelse! Hvilka ord de funno på!
Hvar-för skulle lian bedja 0111 förlåtelse? Om någon
skulle bedja om förlåtelse var det väl pappa själf ocli
inte lille Karl. Allt detta uttryckte han för
systrarna genom att liäftigt svänga ryggen åt dem
ocli genom att stirra så beslutsamt ut i mörkret,
att de märkte liär inte fanns någon annan råd än
att låta honom göra som han ville och bli kvar
på sin plats.
Om lille Karl ville bli kvar på sin plats!
Lille Karl hade ett så vekt hjärta att han velat
springa upp genast och pussa pappa, men bedja
honom om förlåtelse eller säga honom att han
ljugit — det gjorde han aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
