Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läto klå sig så mycket det behagade hans svenska
majestät.
Det beslutet satte han genast i verket genom
att utan ett ord till afsked rycka åt sig sin
pa-letå i farstun, störta ut i vinterkvällen, slå
farstudörren så hårdt igen om sig att hela huset
skakade som vid jordbäfning ocli efter dessa
uttryckliga afskedsceremonier med hopbitna tänder,
jäsande af bitterhet och rättmätig harm, med
brännande kinder och allt ännu knutna näfvar
alldeles ensam anträda den långa, farliga reträtten hem
midt igenom vinternattens fasor.
Detta sista, stora och tappra drag skulle oni
någonting öfvertyga de lågsinnade fienderna 0111
rätta halten af Gustaf Adolfs mod!
Med en tyst triumf kom lille Karl 1111 ihåg
att lian i stridens hetta lämnat själfva sin fyllda
kaffekopp med doftande varmbröd stående på
fönsterbrädet i salen. Så stolt ocli öfverlägset kunde
endast han, den rätte Gustaf Adolf, handla. Men
i tankarna såg han Tilly och Wallenstein likt
lumpna marodörer störta sig öfver krigsbytet på
det öfvergifna slagfältet . . . .!
I början af denna sin stolta och storartade
reträtt jublade lille Karl för mycket öfver själfva
sättet hvarpå han gjort den, för att riktigt klart
sätta sig in i dess vedermödor och faror. Själfva
den allvarliga, tysta vinternatten fick ett egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
