Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gikva liela äran ak sitt lysande återtåg, vända otn
igen och snopen gå tillbaka till det kientliga
lägret. Dessutom var det numera två gånger längre
väg dit än det var hem. Inkör det nesliga alternativet
att gikva tappt, flammade Gustak Adolks-modet upp
på nytt, lille Karl blek åter både hjältekung och
svensk armé på en gång, och i medvetandet ak att
såsom den senare vara både dödsköraktande ocli
manstark, bröt han med sammanbitna tänder in i
skogen, körtvikladt besluten att bjuda all världens
vargar och skrämmande skogsmörker spetsen.
Det bar ak på snabba kötter mellan de liöga
kurustammarna; lian gjorde med flit sina steg så
lätta och tysta som möjligt för att ej locka
vargarna. Och för att gjuta ändå mer mod i sitt
bröst tog han upp Finska rytteriets marsch, helt
tyst inom sig, förstås, tänkande sig melodien i
takt till sina bevingade steg, utan att låta ett
ljud af den ståtliga marschen bryta fram i toner
— allt för vargarnas skull.
Han kunde ej frigöra sig frän känslan af att
öfverfallet lurade på lionom bakifrån — det enda
ställe han icke kunde bevaka med ögonen.
Där-kör vände han oakbrutet hufvudet. För hvaije
takt i marschen vred han det i raskt militäriskt
tempo än åt liöger än åt vänster, men liade
lika-kullt alltjämt den hotade punkten rätt bakom sig.
Hans stolta och själkmedvetna återtåg blek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
