Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonsin, men hvad skulle han med klara tankar
och beslutsamhet, då han icke körmådde kakva
sig upp ur diket! Den mjuka snön gak vika kör
hans våldsamma ansträngningar, han satt
ohjälpligt kast kör ögonblicket och behökde minst en
minuts arbete kör att nå kram till gärdesgården.
Nu berodde det bara på om vargarna redan kått
korn på honom . . .
Där han stod med endast liufvudet och den
ena armen ökver drikvan, kunde lian icke se
någonting, men han räknade ut att redan det
kör-sta, liäktiga språnget ur drikvan alldeles
nödvändigt måste höras ak vargarna. De liade mycket
goda öron, ocli åtminstone skulle det buller lian
nu gjorde okelbart ådraga sig deras
uppmärksamhet. Under inflytandet ak den klena trösten,
arbetade han ursinnigt att komma upp, medan det
vimlade ak räddningsprojekt i hans hjärna.
Hade han ens varit så nära gärdesgården att
han nått den med händerna och kunnat bryta lös
en stör åt sig till vapen, så skulle han mött det
nästa ögonblicket med mera tillkörsikt! — Men
1111 nådde han med armen jämnt så långt, att han
insåg omöjligheten ak allt körsvar just nu . . .
Att rädda sig genom klykten var icke att
tänka på. Skrika? Nej, dä skulle vargarna allra
säkrast hitta vägen till lionom? Gömma sig?
Under drikvan! Ja, det var en idé!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
