Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ett omedelbart anfall, och det far som en blixt
genom lille Karls hufvud att lian kanske ändå, när
allt gick omkring, besatt »Stjärnögas» doft af
hemlighetsfull oskuld, efter vargarna ej genast angrepo
honom. Under det första intrycket af denna
oväntade egenskap, företar lian sig att tindra med
ögonen så mycket han förmår, för att öfvertyga
vargarna 0111 att han verkligen är släkt med
»Stjärn-öga», och han bjuder samtidigt till att känna sig
riktigt oskyldig, alldeles som när lian fått
förlåtelse för någon odygd och vill somna lugnt. Han
försöker till och med känna lust att klappa och
smeka bestarna och locka dem till sig med goda ord.
I detsamma sätter den tredje vargen öfver
gärdesgården helt tätt invid honom. Han
glömmer Stjärnögspolitiken för den öfverhängande
fa-faran, fäller stören med full kraft det ludna
odjuret i nacken, men träffar endast dess bakben.
Djuret ger till det allra ynkligaste gnäll, så likt
Kastor, när den får spela Tilly, att lille Karl
fäller stören af förvåning och ropar:
»Kastor!»
Vargen viftar skamset och vänligt på
svansen likt en hund, som fått stryk. Det följande
ögonblicket jaga alla tre vargarna bort längs
vägen under fullt hundskall för att möta en ensam
vandrare, hvars mörka silhuett syns mot snön
inne på skogsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
