Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen sken så körgjordt vackert i isens blanka
sköld, och pojkarna drogos allt längre utåt
fjärden, som öppnade sig stor och lockande och
solbelyst på andra sidan udden. I spetsen kör dem
åkte lille Karl, alldeles glömsk ak pappas och
skolrektorns förbud, emedan det var så bedårande
roligt. Sundet var ganska grundt på den ena
sidan, så att man tvärt igenom isen såg den livita
sandbottnen djupt under sig. Det var som hade
man sväfvat på själfva vattnet eller åkt på
genomskinligt glas. Just när isen blef svart igen på
andra sidan udden, där det var bråddjupt, kände
lille Karl att han icke sväfvade längre. Med ett
klagande och stönande ljud gaf isen vika under
honom, han kastade sig skrämd åt sidan för att
rädda sig inåt stranden och den starkare isen,
men nästa sekund låg han jäms med näsan i det
kalla vattnet och kände att fotterna icke nådde
botten.
Nu kom hans simkunnighet honom till pass.
Han plaskade bland isstyckena och höll sig godt
uppe. Först hade hans hjärta stannat af skrämsel,
men rädd var lian icke. Han hörde kamraterna
ropa uppmuntrande till honom och såg dem ila
till stranden för att skaffa en stör eller någonting
annat att räcka ut till honom och hjälpa honom
upp med. Ånej, lian var visst inte rädd! Han
fick med egna krafter bröstet upp på iskanten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
