Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men den gaf snart vika, och lille Karl sjönk
tillbaka i vaken. Kallt var det visst, och de
genomvåta kläderna började tynga alldeles förfärligt, men
modet liöll han uppe.
I det samma kommo kamraterna släpande
med ett helt träd, som de funnit på stranden.
Den tappraste af dem, som hette Arthur Löfgren,
vågade sig på mage ut på den svaga isen, medan
de andra höllo honom i fotterna. Han räckte
trädet ut emot lille Karl i vaken, men det nådde på
långt när ej fram till honom. Därför lade sig en
annan kamrat framstupa efter Löfgren och höll
honom i fotterna. På det sättet nådde de
ändtligen fram till vaken med trädet. Men när lille
Karl med all sin samlade ifver och kraft grep tag
i toppen af detsamma, visade sig att toppen var
torr, — den brast för hans grepp.
Isen brakade flera gånger så starkt, att
Löfgren drog sig tillbaka för att icke själf plumsa
in. Men han vågade sig alltid ut ånyo, för livarje
gång allt närmare lille Karl. Han ropade
uppmuntrande till honom att hugga tag högre upp i
trädet, men vid livarje upphalningsförsök brast
den svaga toppen för tyngden. Lille Karl började
frysa och hans fingrar att stelna. När trädet ej
höll att gripas i, böjjade ångesten få makt med
honom. Hittills hade han försökt taga hela
äf-ventyret som ett skämt, ur hvilket han nog skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
