Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen lians älskades fel, för hon begrep då alls icke
hvad kärlek var — inte ett dugg.
Men det som hon begrep mycket väl, var att
en nätt flicka skulle ha någon som »slog» för
henne och svärmade för henne — det liade de
flesta flickor — ocli fast lille Karl, numera bara
Karl, gjorde det pa ett ganska bakfram sätt i
det liela taget, så visste dock alla att lian var
förtjust i henne, hvilket just var det hon ville
af honom. Det var både roligt att ha en
»flamma», och det liörde så att säga till saken.
Värst var det med de onda stunderna, då
Karl allvarligt misstänkte sin älskade för att
föredraga den eller den kamraten framför honom själf.
Då blef han alldeles omöjlig, liöll sig undan
dansen och lekarna, tills lians påtagliga misshumör
föll så mycket i ögonen, att värdfolket
observerade det och arrangerade försoning med
tvångsåtgärder. När han sålunda kort och godt blef
nödgad att dansa ocli tala med sin dyrkade, och
när hon då svarade enkelt och vänligt, skrattade
ocli dansade med lif och lust, blåste snart det
onda lynnet bort, och glädjen och kärleken betog
honom med dubbelt stor makt. Men de onda
stunderna kommo så ofta igen. Det behöfdes
bara att han tyckte sig aldrig så litet förbisedd
ocli förfördelad, förrän det verkligen gjorde honom
så ondt, att han icke längre kunde rå med sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
