Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvita tänder under en brun skinnmössa och ökver
en lång åtsittande brun paletå. Men så hade han
störtat utkör . . . snön yrde nere i vallgrakvens
botten, skidorna böjde sig som vidjor, oeh så satte
lian uppkör motsatta sluttningen igen med
svindlande kart, och klickorna tittade helt andlösa ekter
honom, när han dök upp ur yrsnön. Men han
såg sig bara lugnt omkring, låtsade knappt märka
klickorna och drog ett djupt andetag.
Och när han nu såg ned kramkör sig, stod
han på höjden ak en okantlig sluttning, sådan lian
knappast någonsin tänkt sig en backe, om icke
t. ex. utkör Peldoivi i Lappmarken. Hans långa,
smala Kajanaskidor darrade under honom ak otålig
lust att prökva kärden därutkör.
Det sluttade kilometer pä kilometer och bara
utkör, någon liten blånande skuggning här och
där tydde på brantare sluttning — huj, så det
skulle gå!
Ingen mänsklig kot hade trampat i den
glänsande snön rundtomkring, inga ändlöst långa spår,
ekter skidor, som prökvat backen körut. Allt
bländande hvitt och jungkruligt — lian var alldeles
ensam om upptäckten. Möjligen den körsta, som
någonsin karit ned här.
Han kände att klickorna stodo i ängslig
väntan bakom honom och såg ett par beundrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
